Välkommen tillbaka

Jag tror att jag håller på att få tillbaka min fru. Ni som har varit med ett tag vet säkert om att hon relativt nyligen äntligen fick en diagnos. Ordet som jag snabbt fick lära mig innebörden av var Polymyosit.

Nu har hon äntligen, men efter mycket om och men, gått med på att bli sjukskriven. Inte på heltid, inte heller på halvtid. 25% gick hon med på men inte mer än så. Detta har medfört att jag har haft sällskap under mina mornar under veckan som gått då jag har jobbat eftermiddag.

Polymyosit är en jävlig sjukdom och den verkar vara ännu jävligare att försöka medicinera. Nu efter så många år har min kära fru äntligen fått medicin som fungerar. För första gången har jag faktiskt hört henne säga “idag har jag inte ont” och det har jag väntat väldigt länge på. Nackdelen är att medicinen är ruggigt stark vilket gör att hon är olidligt trött när hon kommer hem från jobbet. Men jag tror att hon väljer tröttheten över smärtan alla dagar i veckan. Hon har alltid önskat att kunna få vakna upp och känna att det för en gångs skull inte gör ont och det är något att fira.

Jag tänker fira det genom att gå upp och lägga mig bredvid henne i vår varma mysiga säng och vänta tills klockan ringer 06.45. Då tänker jag gå upp och sätta på kaffe och sedan ska vi invänta den ljusbeprydda fröken Lucia där hon skrider in i tv-rutan 07.00. Sedan tar vi dagen som den kommer. Det tycker jag att ni också ska göra.

Besök gärna Malin för att se efter vad världens gladase människa tycker, tänker, gör och skriver.

Andra bloggar om: Malin, polymyosit, sjukdom, smärta, medicin, sjukvård

Inga liknande inlägg.