Markera sitt revir

Den vinterkalla kvällen bjuder in till ett par reflektioner om vardagen och livet i största allmänhet, om arbetsliv kontra fritid samt en liten dos humor. Läs, begrunda och somna med ett litet leende.

Undertecknad noterade att klockan hade passerat 14.00 med råge, skiftet var över och han begav sig mot sin bil. Klockan 14.07 lämnade han Vilshults gränser och begav sig mot Olofström för att sedan fortsätta mot Pukavik och vidare mot lite mer civiliserade trakter.

Resan fortlöpte på ren rutin och den dryga halvtimmen det tar att färdas ovan nämnda sträcka hann han med att låta tankarna vandra länge och väl och han blickade drömmande mot framtiden och dess påstådda ljusare tider.

Vikten av att inte tappa fokus

Olyckligtvis zoomade han ut lite väl långt och det var med nöd och näppe han lyckades väja för en död grävling som ödet hade valt att placera ungefär där hans högra framhjul hade befunnit sig om han inte hade fått tillbaka sinnesnärvaro nog och kommit tillbaka till verkligheten i tid. Med ett tjut från däcken undvek han många och dyra bilrelaterade problem. Den varan hade han fått nog av för en överskådlig tid.

Grävlingar är hårda - Volvo’s hjulupphängningskonstruktioner är per definition veka. Detta tänkte han på efter att han strax därefter muntert konstaterat att ingen skada var skedd.

Efter att ha anlänt till brottsplatsen, även kallat parkeringsplatsen, begav han sig upp mot höghuset som han numera kallade sitt hem. Han blickade upp mot balkongen på femte våningen. “Visst behov av ommålning” tänkte han för sig själv medan han mindes att Malin redan hade sagt det för både honom och för var och en som ville höra på och han bestämde sig för att släppa tanken på balkongen. Tanken på Malin lät han dock ligga kvar som en mjuk, silkeslen smekning i sinnet när han stod i hissen på väg upp.

Den som väntar på något gott

Han visste nämligen att hon väntade på honom där uppe. Den långvariga febern hade tagit ut sin rätt och nu hade hon inte orkat längre och tvingats åka hem från jobbet. Detta hindrade henne dock inte från att ha satt på kaffe till sin kaffesugna fästman och nu stod hon där. Hennes ögon utrstrålade sann och äkta glädje när han kramade om henne och detta blev i sin tur början på ytterligare en underbar kväll i kärlekens tecken.

Åtskilliga timmar senare sitter jag här vid datorn och skriver leende den här bloggen. För var dag som går känner jag mig mer och mer hemma här. I ordet “här” kan man läsa in både Karlshamn, lägenheten, livet i största allmänhet och mitt arbete.

Saker har en tendens att ordna upp sig

Jag har börjat trampa på nya stigar och nästan utan att tänka på det börjar jag ta mig en plats här. Jag har ett nytt revir och nya jaktmarker i mitt sökande efter lyckan. Bäst av allt är att jag nu har funnit den.

Andra bloggar om: Malin, feber, kärlek, Karlshamn, höghus, boende, livsstil, arbete

Inga liknande inlägg.