Vikten av att vara trevlig

Ibland har man bara otur, andra gånger är man bara klantig och allt som oftast är man helt dum i huvudet. Ikväll lyckades jag med alla tre. Efter att lilla Mandus blev inlagd på djursjukhuset i Växjö igår varken orkade eller ville Fru Sörmlind och jag åka och handla efteråt. Istället bestämde vi oss för att åka iväg till Willys i Ronneby idag istället.

Sagt och gjort, när vi kommit hem från jobbet och jag fått i mig min obligatoriska kopp med kaffe begav vi oss iväg. Mellan Ronneby och Mörrum är det drygt 3 mil. En halvtimmes körning med andra ord. Detta stoppade inte oss så vi satte oss glada i hågen i bilen och åkte iväg mot den stora mataffären.

När vi kom fram hann vi inte göra mer än att öppna bildörren innan vi insåg att ingen av oss hade tagit med sig VISA-kortet. När vi tömde våra fickor fick vi ihop 3,50 kr och en gammal gummisnudd, det storhandlar man inte för på långa vägar så det fanns helt enkelt inget annat att göra än att bege oss hem igen.

Det man inte har i huvudet

Jag släppte av Malin på Coop Forum i Karlshamn och medan hon sprang runt inne bland hyllorna åkte jag hem och hämtade plastkortet. När jag kom tillbaka betalade vi och gick ut, hungriga som aldrig förr. Klockan hade vid det här laget passerat 19.30 och det kändes inte som att det var läge att åka hem och ställa sig vid spisen. Istället gjorde vi om misstaget som vi gjort så många gånger tidigare. Vi stannade till vid den beryktade Mörrumsgrillen. Jag var sur redan innan och det blev inte bättre efteråt.

Redan innan vi kommit in i den trånga och av stekflott osande tamburen där man väljer och vrakar bland det enorma utbudet såg jag hur kassörskan, eller om det är föreståndarinnan, tittade upp och mötte suckandes min blick.

Malin uppmärksammade detta också och en busig glimt tändes i hennes ögonvrå. Jag beställde en 150-grammare med ost och Malin gjorde likadant. Orchen i människoform bakom kassan grymtade surt till när Malin beställde lite extra bruna friterade pommes. När det kom  till hamburgaren ville hon ha bara lite dressing och hon pekade nästan ut exakt vilka lökskivor hon ville ha på sin burgare.

Service, allt handlar om service

Jag tittade trött på när den buttre hamburgertanten svarade ja, ja och jaaaaa på samtliga Malins frågor och jag vaknade till för ett ögonblick när den otroligt serviceinriktade människan bakom disken frågade om det skulle vara ketchup på pommesen. Det ville jag ha och svarade artigt ja, tack.

Himlen öppnade sig, tanten bakom disken ögon blev mörka och samtidigt som kyrkklockorna började dåna utanför vrålade hon så att hennes halsmandlar studsade mot min panna som om den vore en hårt spänd bongotrumma.

- Det är inte diiiina, skrek hon samtidigt som hon sneglade mot Malins håll. Malin såg lika förvirrad ut som jag och hon skakade chockat på huvudet samtidigt som hon ville att vi skulle få våra hamburgare separat inslagna från pommesen. Tanten slet ilsket fram en bit aluminiumfolie och slog in vår mat innan hon kastade upp hela kalaset på disken.

Jag måste ställa mig frågan varje gång jag bevistar detta etablissemang. Är vissa människor allergiska mot att le, sväller deras ansikten upp om de är trevliga och blir de kanske så dåliga att de måste bli inlagda på lasarettet om de visar lite servicaanda? Vill de inte tjäna pengar?

Nu får det vara nog

Skjut mig i foten om jag får för mig att gå dit igen! Jag borde lärt mig läxan efter förra gången vi var där. Läs; Hur slemmig kan en hamburgare bli egentligen?

Technorati-taggar: Malin,Fru Sörmlind,Mörrumsgrillen,snabbmat,hamburgare,mat,storhandling

Andra bloggar om: Malin, Fru Sörmlind, Mörrumsgrillen, snabbmat, hamburgare, mat, storhandling

Inga liknande inlägg.